Ocean therapy

 Hänger i San Diego, rätt omtumlad efter vårens resande och händelser. Jag har bra stöd - trots att min man nu är tillbaka i Austin - men det är ändå mycket att komma tillrätta med. Jag har mycket att göra med jobbet. Nu har min nya position dragit igång och jag försöker lära mig uppgifterna som har med den att göra samtidigt som jag förbereder mina kurser - en är ny - inför hösten och försöker integrera och göra något av forskningsmaterialen jag samlade ihop i Sverige i våras. Det svåra med att vara akademiker är att det alltid känns som man skulle kunna göra mer, som att man borde kommit längre. Forskat mer, skrivit mer, varit effektivare. Och det känns som att alla andra är så mycket mer produktiva än en själv. 

Det bra med att vara akademiker - iallafall en av de bra grejerna - är det flexibla schemat. Men det jag egentligen ville skriva om snarare än jobbet var all tid jag tillbringat på och vid vattnet sen jag kom tillbaka hit. Jag har nämligen köpt en SUP-bräda så nu paddlar jag nere i Mission Bay ett par gånger i veckan! På en av finaste utflykterna nyligen drog jag iväg tidigt på morgonen, innan frukost. Det var helt vindstilla och jag tog med kaffet (i en mugg som går att stänga) på brädan och paddlade runt Paradise Point. Det tog en och en halv timme. Jag såg många fåglar - pelikaner, måsar, tärnor och strandpipare av nåt slag. Hägrar och egretter. Måste göra om det snart!

Morgon vid bukten - moln vid kusten men sol inåt landet

Stiltje

Strandutflykt med sushi

En bild av min nya leksak :)

Jag jobbar fortfarande på ett system för att få med mig grejerna ut på vattnet...

Man kommer nära inpå fåglarna på brädan

Pelikanen var ute och morgonfiskade

Kaffe kan man också ta med sig (fast muggen får vara stängd och surrad när man paddlar

Nöjd

Tärnor

En annan rolig grej jag gjort för själens skull är att börja måla med akrylfärger igen. Också med havsmotiv naturligtvis...

En målning - havets hjärta...

Här på lite avstånd (köpte skrivbordsstaffli också)

Sista dagarna i Sverige och de första tillbaka i Kalifornien

Den fjärde juli - USAs nationaldag - låste vi huset och for därifrån. Då hade vi packat ett par kartonger till, kört dem till vårt förråd, kört en runda till soptippen, ätit kräftor och tagit en sista promenad i naturområdet.

Systern körde tillbaka till Göteborg. Själv tog jag tåget till Stockholm och sen vidare till Arlanda för att flyga ut morgonen därpå. En konstig känsla att lämna barndomshemmet för sista gången. Klätterrosen på baksidan. De gula blommorna från farmors barndomshem i Marmorbruket. Det gamla körsbärsträdet. Husets speciella lukt - omisskännlig. Knarrandet i golven och taken och sättet som dörrarna slog på när en dörr öppnades i en annan del av huset. Ljudet av tåget om natten när man låg vaken. Jag har väl sagt det förut men huset har ändå varit en slags konstant genom alla år. Något så oerhört välkänt som nu blir en främmande plats när de nya ägarna får tillträde om ett par veckor. 

Jag sov dåligt natten innan jag skulle resa. Efter mina reseäventyr tidigare i veckan var jag nervös inför tillbakaresan men den femte flöt allt nästan helt utan problem. Det tog lite längre tid än vanligt att trassla sig igenom Arlanda men jag var ändå vid gaten i mycket god tid. Finnair-flyget gick direkt till Los Angeles och vi landade på tidig förmiddag amerikansk tid. Jag tog en shuttle till Union Station och samma tåg - the Surfliner - tillbaka till San Diego som jag börjat med. Full circle.

Nu har jag hunnit packa upp, umgåtts med min hund och S. (som måste tillbaka till Texas om bara några dagar tyvärr), fixa med jobbet, haft möten och hängt upp mina nya tavlor från barndomshemmet. Jag har även varit hos kiropraktorn - är väldigt stel och mörbultad efter de här äventyren. Höften och korsryggen värker. Idag blev det iallafall strandutflykt.

Det är skönt att vara tillbaka i sitt eget sammanhang. Samtidigt känns det som om jag först nu har tid att göra ett riktigt bokslut över allt. Tur att det är en månad kvar innan höstterminen börjar...

Rejält åskväder dagen vi lämnade huset...

Sista promenaden i naturområdet (lite sliten efter att ha kommit hem kl. 3 natten innan)

Fantastisk himmel med makrillmoln och betande kor

Blåklockorna hade slagit ut

Systern var också lite sliten (hon kom och hämtade på Arlanda)

Men vi piggnade till när vi fick kräftor!

Ett fynd

Efter en förvånansvärt oproblematisk resa väntar jag på mitt tåg på Union Station (vacker!)

Och idag: utflykt till Stilla Havet och stranden

Glad hund

Kär i Lissabon...

Efter en hel del mer resebesvär kom jag så småningom till Lissabon den 28e juni. Å, Lissabon! Med väder lika soligt som San Diego (och en flygplats lika central som den i San Diego - när vi satt på bänkarna utanför universitetet flög planen alldeles ovanför taket och man var tvungen att vänta med samtalet tills de passerat). Staden kändes på ett sätt hemvan. Jag förstår förstås inte portugisiska men jag läste spanska en gång i tiden och med den kunde jag läsa och förstå skyltar och väganvisningar hjälpligt. 

Staden har seglat upp som en av mina favoritstäder nånsin. Backar och smala, smala gränder. Färgglada hus som var charmigt slitna. På balkongerna hänger kläder och lakan på tork. Överallt små restauranger med vin, grillad fisk - torsken är berömd där - och små gatuserveringar. Rimliga priser. 

Första kvällen efter att ha varit på konferens på dagen gick jag ut och tog en drink med två kollegor. Sen tog vi taxi till en restaurang hade rekommenderats till oss. Pinfärsk grillad fisk och sangria. Den andra kvällen var jag med ett annat gäng och åt tapas och lyssnade på fado - en tragiska musiken som är typisk på de här serveringarna i Lissabon. Drack vinho verde. Vi vandrade genom staden bägge dagarna - säkert 20,000-25,000 steg om dagen. Jag gillade att staden kändes tillgänglig och ganska trygg men inte var överdrivet fokuserad på turister - folk var artiga men rätt buttra (passar mig som har östeuropa-nostalgi).

Den tredje dagen hade jag lite ledig tid och passade på att besöka Gulbenkian-muséet med en av mina kollegor. Vi vandrade omkring och tittade på konstsamlingarna som en välbärgad armenier hade samlat. Asiatisk, mellanösternsk, europeisk. Sen åt vi lunch på muséets cafeteria med bra vegetarisk mat. På eftermiddagen var jag nere vid kajerna - Cais das Colunas - en kaj längsmed floden Tajo som har sitt utlopp i Lissabon. Det är en annan orsak att älska staden: Atlanten och floden. Sjöbrisen. Havet som ständigt gör sig påmint. Sen det historiska förstås. En gång var Portugal en europeisk stormakt. Upptäckare som Vasco da Gama seglade härifrån. Efter stranden gick jag uppför backen mot slottet men det var en lång kö för att komma in där så istället vandrade jag i sakta mak genom hela staden tillbaka till hotellet. På vägen dit besökte jag världens äldsta fortfarande öppna bokhandel, Livraria Bertrand, som öppnades 1732.

Nästa dag skulle jag flyga direkt tillbaka till Stockholm men det gick åt skogen - en helt annan historia! Hursomhelst hoppas jag att kunna åka tillbaka till både Portugal och Lissabon och tillbringa lite mer tid där en annan gång!

Vackra smala gränder och solnedgångar...

och tvätt som hänger ute och torkar

Vi är ute och tar en drink efter att ha konferensat

grillad torsk - bacalhau

nästa kväll: fado och tapas

på en mycket liten restaurang som hette Duque da Rua

gillar Fado - tragiskt och dramatiskt

natt i Lissabon - detta är centralstationen

jag och min schweiziska kollega som jobbar i England

nere vid kajerna vid floden

och uppe emot slottet - Lissabon är berömt för sitt kakel

doppar papper åt en vän som är konstnär och håller på med ett vattenprojekt

Världens äldsta bokhandel

konst på Gulbenkian-museet - vad händer här!?

Flora, vårens gudinna

Ett konstverk till - från Kina tror jag - på Gulbenkian-museet