Dålig tajming...

Samma sak varje år. Det har regnat en vecka i San Diego och det bidrar. I torsdags var vi och såg "the Grinch" på Old Globe Theater. Jag hade mina tvivel innan men den var otroligt fin. Dekoren och ljussättningen häftig, skådespelarna (även de pyttesmå) duktiga, storyn mysig, musiken fin. Grinchen oemotståndlig. Parken hade julljusen uppe. Regnet föll och vi drack varm choklad och äppelcider.

Ledigheten är nästan här. I veckan som kommer har jag bara en dag undervisning (hälften av mina studerande har meddelat att de tyvärr tyvärr inte kommer vara där). J har gäster från Ostkusten som kommer idag och är hemma och lagar mat till dem. Han har ledigt i veckan som kommer. Själv försöker jag beta av lite jobb innan vi ska åka och fira Thanksgiving i Arizona på onsdag (efter att gästerna åkt). Min väggklocka tickar och tiden saktar ner. Som den alltid gör vid just den här helgdagen.

Jag skulle vilja dricka lite glögg, ta en pepparkaka eller candycane och titta på "Ocean's 11," "The Italian Job" och the National Dog Show. Helgslappa. Istället har jag arton 25-sidorsuppsatser att rätta. Helgkänslan har infunnit sig. Helt olämpligt. Som vanligt.

Huset vilar

 Jag vaknar till sms från min kompis. Hon har åkt förbi min sommarstuga och kollat hur det ser ut med fönstren. Grannen, tillika ägare av en byggfirma, installerade de nya fönstren i veckan som gick. De gamla var ett restparti som knappt gick att öppna. Stänga dem var helt omöjligt om det inte stod en till person på utsidan och tryckte in dem så de kunde låsas från insidan. Inga haspar fanns. Men nu har jag nya, moderna fönster, som kan öppnas en springa eller ställas upp på vid gavel.

Här på den amerikanska västkusten sitter jag. Fortfarande lite förkyld men har fullt upp. För in mitterminsbetyg för en av mina kurser och rättar uppsatser för en annan. En kompis kommer på lunch. En äppelpaj i ugnen. Glad att det är helg. Stranden kanske? Eller Balboa Park. Ikväll ska jag bjuda min älskling på färska musslor. Moules frites. Han har aldrig ätit dem förut.

Under tiden ligger mitt hus i blek novembersol på andra sidan havet. Fönstren är stängda. Dynorna i utemöbeln inplockade. Verandan, farstun, bastufarstun och gäststugans trapp oljade. Askan tömd ur spisen. Vattnet avstängt och värmen neddragen. Trädgårdsslangen hänger på knuten. Löven har fallit. Ormbunkarna på baksidan har vissnat och blivit roströda. 

Huset finns där, tomt tills jag kommer dit igen, till våren. Ställer upp fönstren. Lägger ut dynorna i soffan. Tar den första koppen kaffe - och kanske ett singoallakex - i solen. Vattnar rabarbern som börjat spira. Planterar lite mer lavendel på trädgårdsplätten. Det spelar ingen roll att jag inte kan åka dit nu. Det känns ändå i hjärtat när jag minns att mitt hus är där och vilar. Vilar och väntar på mig.

Nedstängt…

Otay Mesa. På berget bakom ser ni muren mot Mexiko

En tråd på en lokal Facebookgrupp: "Skriv 'hungry' och hur många ni är i familjen om ni drabbats av de inställda SNAP-utbetalningarna och behöver hjälp." Trettio, fyrtio personer skriver i tråden, de som inte kan köpa mat och de som har något att ge bort. Jag ger bort ett par extra kartonger av mandelmjölk till en mamma med tvååriga tvillingar som inte har råd att köpa allergivänlig mat. Köpte ett flerpack på Costco häromdagen. 400,000 människor är beroende av SNAP i San Diego.

En bekants hyresgäst jobbar federalt och kan inte betala hyran - som i sin tur betalar för amorteringen på det huset. "Jag försöker få ihop mat till min familj," skriver han. Han jobbar inom fängelsesystemet men har inte fått lön nu på två månader. Inga marginaler.

På universitetet har vår studentorganisation en "matbank" och jag påminner mina studerande om att den finns. Man vet inte vem av dem som inte har råd med mat.

"Det känns som USA befinner sig i fritt fall," skriver min kompis i Sverige. 

Ja. Men det känns inte alltid så. Man är definitivt medveten om en krypande ekonomisk nedåtkurva. Matpriserna fortsätter att gå i höjden. Aktiemarknaden skakar. Man sparar och försöker ha marginaler. 

Samtidigt. Jag får lön och rättar uppsatser som vanligt. I Kalifornien sitter det fortfarande folk i alla restaurangerna och dricker vin på fredagkvällen. Solen skiner och palmerna vajar, som alltid. Barnen går trick-or-treating i fantasifulla kostymer. En helgresa till Colorado. En utflykt till stranden. En granne har redan satt upp en julkrans på dörren. Jag tappar en fyllning i en tand - får tid 48 timmar senare hos tandläkaren och får en ny. Helt betald av försäkringen. Imorgon har jag ett mammogram bokat. 

Normaliteten på ytan. Sprickorna under den...