| Otay Mesa. På berget bakom ser ni muren mot Mexiko |
En tråd på en lokal Facebookgrupp: "Skriv 'hungry' och hur många ni är i familjen om ni drabbats av de inställda SNAP-utbetalningarna och behöver hjälp." Trettio, fyrtio personer skriver i tråden, de som inte kan köpa mat och de som har något att ge bort. Jag ger bort ett par extra kartonger av mandelmjölk till en mamma med tvååriga tvillingar som inte har råd att köpa allergivänlig mat. Köpte ett flerpack på Costco häromdagen. 400,000 människor är beroende av SNAP i San Diego.
En bekants hyresgäst jobbar federalt och kan inte betala hyran - som i sin tur betalar för amorteringen på det huset. "Jag försöker få ihop mat till min familj," skriver han. Han jobbar inom fängelsesystemet men har inte fått lön nu på två månader. Inga marginaler.
På universitetet har vår studentorganisation en "matbank" och jag påminner mina studerande om att den finns. Man vet inte vem av dem som inte har råd med mat.
"Det känns som USA befinner sig i fritt fall," skriver min kompis i Sverige.
Ja. Men det känns inte alltid så. Man är definitivt medveten om en krypande ekonomisk nedåtkurva. Matpriserna fortsätter att gå i höjden. Aktiemarknaden skakar. Man sparar och försöker ha marginaler.
Samtidigt. Jag får lön och rättar uppsatser som vanligt. I Kalifornien sitter det fortfarande folk i alla restaurangerna och dricker vin på fredagkvällen. Solen skiner och palmerna vajar, som alltid. Barnen går trick-or-treating i fantasifulla kostymer. En helgresa till Colorado. En utflykt till stranden. En granne har redan satt upp en julkrans på dörren. Jag tappar en fyllning i en tand - får tid 48 timmar senare hos tandläkaren och får en ny. Helt betald av försäkringen. Imorgon har jag ett mammogram bokat.
Normaliteten på ytan. Sprickorna under den...
6 kommentarer:
Go'kväll Annika! Det är märkligt hur vardagen så ofta visar två sidor samtidigt... som du beskriver väldigt träffande: på ytan allt är precis som vanligt. Solen skiner, restaurangerna är fulla, barnen klär ut sig... och ändå finns sprickorna precis där under. Tack för att du delar det här. Det blir verkligen tydligt hur olika vardagen kan se ut för människor samtidigt som allt på ytan verkar normalt.
KRAM till dig! Anna
Ja detta konstiga land som existerar i flera olika skikt eller nivåer! När jag bodde i USA var det i gränstrakterna mellan ett ganska välmående område och ett mindre gynnat. Jag handlade ibland i "fel" område och där fick jag alltid frågan om "food stamps". Alltså motsvarigheten till SNAP idag. Och när jag födde min son i USA fick jag kämpa hårt för att slippa kejsarsnitt. Min läkare tyckte jag var korkad: "Det ingår ju i din försäkring!" Samtidigt som grannar knappt hade råd att köpa hostmedicin. Verkligen ett tudelat land!
Hej! Det var roligt att läsa om ditt Halloween-firande - och era äckliga korvar :). Tror jag hade haft lite problem att äta dem också, de var så realistiska. Ja, verkligen mycket konstigt att allt kan vara så normalt och samtidigt så mycket som inte funkar. En konstig, nästan overklig kontrast.
Kram!
Hej Karin,
Ja, kontrasterna blir verkligen skarpa. Enorma välskötta hus med mercedesar och Tesla cybertrucks - eller hamnen med stora lyxyachter med krom och mahogny - bara några kvarter från ställen där en granne gömmer sig för hyresvärden för att hen inte kan få pengarna att räcka till hyran den månaden. Mycket dold fattigdom (kreditkortsskulder etc.). Och det här med sjukvården också - med en bra försäkring kan man väl få noggrann vård för gravida...samtidigt som USA har rejält högre genomsnittlig dödlighet vid förlossningar än andra västländer. Otroligt att du nästan blev tvingad till kejsarsnitt utan några särskilda komplikationer!
Som vanligt Annika så lär jag mig mer och mer om USA genom din blogg. Tack! Visst läser jag och hör om mycket från det 'stora landet' men du kan beskriva hur det är hos just dig nu och hur det slår. Tex. som detta med att vissa inte får ut någon lön nu osv. Lite likadant som du beskriver är det ju i Sverige med; många har väldigt mycket pengar att röra sig med och göra av med och många har det väldigt knapert... Och klyftorna blir allt större :( . Kram, Annika
Ja det är ju alltid skillnad mellan att höra översiktliga nyhetsrapporter och att leva vardagsliv på en plats. Och klyftorna...jag tycker inte det är fel att ha pengar, absolut inte, men jag har svårt för all svulst och överflöd som folk faktiskt inte behöver ifråga om konsumtion medan andra inte har tillräckligt ens för det grundläggande. Kram!
Skicka en kommentar