Miss Li, Carola och våren 1983

 

Jag hörde Miss Lis sång "Småstadsdrömmar" idag och ett minne flöt förb. Jag mindes den där våren eller vårvintern när Carola var 16 och drabbade oss med "Främling," det som Miss Li sjunger om i sin sång.

Själv var jag sju och ett halvt. Vi hade flyttat från en villa och in i en lägenhet i Oxelösund - hyreslägenheter på Ramdalshöjden som jag inte är helt säker på finns kvar idag. 

Pappa hade börjat pendla till Oslo och det fanns planer på att vi skulle flytta dit men först behövde de hitta boende - Oslo var dyrt - och mamma behövde söka jobb. I sluttampen blev det så att pappa kom tillbaka till Sverige och vi flyttade till grannstaden istället. 

Men nu bodde vi alltså i hyreslägenhet. Det var en tre- eller fyrarummare och den hade linoleummattor på golven - jag minns hur det kändes att tassa över de där mattorna om natten på väg till mammas och pappas sovrum. Den hade en balkong som var heltäckande mot innergården. De andra barnen - som var modigare än jag - klättrade över balkongräckena intill varandra. Det var rätt smutsigt när vi flyttade in och mamma klagade hos hyresvärden.

Och Carola sjöng "Främling" i en gul overall och det var nog första gången jag faktiskt hörde en sång. Vi lyssnade på den  igen och igen. Granntjejen hade kassetten och jag var över till hennes lägenhet och lyssnade och mimade till den. Och det var vårvinter, sen vår, och sen flyttade vi därifrån, till Nyköping och huset där mina föräldrar - senare min pappa - bodde till de gick bort. 

Men som med de där madeleinekakorna Proust  pratar om i På spaning efter den tid som flytt så förflyttade Miss Li mig plösligt tillbaka till den där våren då livet var lite farligt och i gungning. Linoleumgolven och de där innergårdarna där större barn sprang runt, med pappa borta och framtiden både osäker och lite spännande. Och bortsett från min syster som kanske var för liten så finns det nog ingen kvar som också minns tiden i den där lägenheten. Men Miss Li minns iallafall Carola och hur det var att mima till "Främling" med handtaget på ett hopprep i handen (bilden på Björntorpsvägen och Carola lånad från internet). :). 

En Vreeswijk Wednesday

Så blir det onsdag. Jag rättar korta uppsatser, städar och tvättar. Funderar på att ta vägen förbi "the Y" och simma någon halvtimme före jobbet. Funderar på att jag måste till biblioteket. Funderar på att handla mat. Funderar på världen. I norra Kalifornien är det stora översvämningar och folk evakueras. 45 kommer ut med nya invandringslagar den här veckan - vad kommer de innebära? Världen och politiken rullar på. Omöjlig att stoppa eller komma undan. Omöjlig att förändra känns det ibland som. Krigen kommer (och går). Fattigdom finns och fortsätter. Människor kämpar, hoppas, förtvivlar, hoppas igen. Barn föds. Nya planeter hittas. Vår planet kanske går mot sin sista epok? Allt förändras i en handvändning. Vi tror att vi är världens och universums medelpunkt men det är vi naturligtvis inte. 

Och så tänker jag på Cornelis Vreeswijk . . . invandrare. Alkis. Kriminell. Med 700 000 i skulder när han dog. Vilken diktare han var! Vilka texter han skrev.

"Somliga Går Med Trasiga Skor" 

Cornelis Vreeswijk

Somliga går med trasiga skor

Säg, vad beror det på?

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så

Gud fader som i himmelen bor

Blundar och sover sött

Vem bryr sig om ett par trasiga skor

När man är gammal och trött?

Vem bryr sig om hur dagarna går?

De vandrar som dem vill

Medborgare om etthundra år

Finns du ej längre till

Då har nån annan tagit din stol

Det vet du inte av

Du känner varken regn eller sol

Ner i din mörka grav

Vem bryr sig om hur nätterna far?

Jag bryr mig inte ett spår

Bara jag får ha mitt ansikte kvar

Dolt i min älsklings hår

Jag är en tvivelaktig figur

Duger ej mycket till

Bakom ett hörn står döden på lur

Han tar mig när han vill

Somliga går med trasiga skor

Tills de har slutat gå

Djävulen som i helvetet bor

-->

Får sig ett gott skratt då

Världen är så stor så stor . . . och Ted Gärdestad

Detta är inte en genomtänkt politisk analys. Det bara slog mig häromkvällen att världen är mycket större och vidare än både lilla Sverige men även USA och dess presidentval (lätt att drabbas av tunnelseende!).

Tre frågor, två artiklar, tre svar: 

1. Så vad händer i Aleppo? 
Jo, Ryssland har inlett en ny stor attack som backar upp al-Assad mot Islamiska Staten enligt nyheterna. Samtidigt attackerar den motståndet mot al-Assad och sätter civilbefolkningens liv i fara. DN skriver om den här. 

2. Varför är Ryssland i Aleppo egentligen? 
Enligt BBC finns det många kopplingar mellan Syrien och Ryssland. Många syriska officerare är tränade i Ryssland. Rysslands militära insats i Syrien har inte kostat ryssarna alltför mycket pengar. Vidare hoppas Ryssland på att deras militära insats ska bidra till att Ryssland återtar sin roll som stormakt - som under kalla Krigets dagar. Slutligen försöker landet bygga allianser med USA, speciellt med militären och underrättelsetjänsten.

Förutom länkarna som BBC pekar på har jag en egen teori om detta. Under första Världskriget kallades det "The Eastern Question": vem skulle komma att kontrollera Mellanöstern - där det gamla ottomanska kejsardömet höll på att försvagas? Det var en plats med stora ekonomiska resurser (olja) såväl som ett strategiskt och geografiskt viktigt läge att kontrollera på grund av genomfartsleder till sjöss och på land mellan Europa, Afrika och Asien. Det var alltså en mycket viktig plats att kontrollera om man ville vara en stormakt. Jag tror att det fortfarande är så.

3. Hur förändrar USAs presidentval kriget i Syrien? 
USA har hittills hållit Ryssland tillbaka och försökt skapa ett förhandlingsläge för fred i Syrien. Nu, däremot, tycker sig Ryssland ha fått fritt fram eftersom Trump, som är mycket mer positivt inställd till Putin än både Obama och Clinton, stöttar tanken att IS måste besegras med alla medel. 


Med vänliga hälsningar,
Centralen för Upplyftande och Mysigt Hemtrevliga Blogginlägg

Avslutar med en sång som känns passande och kanske lite tröstande också . . . ursprungligen från Ted Gärdestad men jag hittade en fin cover...

Himlen är oskyldigt blå.

Mare mare...

Minns ni Anders Glenmarks gamla slagdänga, "Mare, Mare"? 

"...vad gör man med en söndagmorgon? 
Jo, man kan sätta hundra spänn
På att havet finns därute än.
Lika bra att slumra till igen..."

                         - Anders Glenmark, 1991


Så vad gör man på en söndag morgon? 
Havet finns som sagt därute än.
Så man kan ta en handduk, en termos te och ett par mackor och dra till stranden,
Sticka lite på Filten Som Aldrig Blir Färdig

 Och roa sig med att försöka fota måsar i flykten... 

Den här sorten heter Heermann-mås (på engelska).

Det är faktiskt rätt avkopplande! 

PS. L. är fortfarande här - möjligen får min vän komma hem imorgon och L. kan komma hem till husse. Lillhunden har hursomhelst varit på bättre humör sen i fredags :) 

Beautiful song performed by Mando Diao based on a poem by Gustaf Fröding (1860-1911). Fröding was originally from Värmland and wrote part of his poetry in the dialect of that part of the country. He battled his entire life with psychological problems and alcoholism, spending long time periods in different hospitals and institutions.

Vårsånger och en vårdikt

Om man söker på ”Vårsånger” i svenska Wikipedia så får man upp 19 träffar, och då tror jag inte att alla vårsånger jag lärde mig i skolan och när jag sjöng i olika körer genom åren är med på listan. Söker man däremot på ”spring songs” eller ”songs about spring” så kommer det inte upp några träffar alls.

Varför finns det en hel kategori med kända och älskade svenska vårsånger? För det första så är våren otroligt efterlängtad när den kommer till Sverige jämfört med här i USA. Vintern har varit mörk, lång och kall. Otåligt har svenskarna väntat på att solen ska börja värma lite mer igen. De har sökt i de varmaste hörnen vid husväggarna efter ”vårtecken” - ett annat typiskt svenskt ord. Vårtecken är de första gröna bladen, de första krokusarna, den första tussilagon, de första knopparna på buskarna eller de första flyttfåglarna. Det är när isen börjar gå upp på sjön. När istapparna smälter och droppar från hustaket. Allt detta är tecken på att våren kanske äntligen är på väg.

Efter all denna längtan och väntan är det inte så konstigt att man diktar sånger till vårens ära. Dessutom sjunger ju svenskar gärna om naturen – det finns svenska sånger om svampar (”Har du sett herr kantarell?”), om buskar (”Sov, du lilla videung”), om blommor (”blåsippan ute i backarna står” eller ”Tussilagon”) och om djur (”ekorr(e)n satt i granen”). Slutligen så har man en allsångstradition som inte finns här i USA – sånger som alla kan och sjunger med i. Ja, för att vara ärlig är det väl snarare sånger som alla kan de första raderna till, och sedan kan tralla med i.

Är det då ett typiskt svenskt fenomen? Jag har iallafall inte hittat någon liknande tradition i USA, Tyskland eller Polen, fastän Tyskland har en del vårsånger, ibland till och med samma som svenskarna fast i en tysk variant (”Alla fåglar kommit ren”/”Alle Vöglein sind schon da”).

Här är några fler vårsånger: ”Nu grönskar det” och ”Vårvindar friska” (med Sissel...).




Slutligen så lägger jag till en dikt om våren av Karin Boye. Vi hade ju en kärleksdikt av henne igårkväll (Från en stygg flicka). Den här är en av mina favoriter:

Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Det Gåtfulla Folket

Musik

Carl Michael Bellman - Fredmans sång Nr.35 - Gubben Noak, gubben Noak - Fred Åkerström



Cornelis Vreeswijk - Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind



Ulf Lundell - Öppna landskap



Cornelis Vreeswijk sjunger Carl Mikael Bellman: Märk hur vår skugga



Imperiet sjunger Carl Mikael Bellman Märk hur vår skugga

Kristina to New York

Found an article in DN which said that the Musical Kristina från Duvemåla is being translated into English and will be shown at Carnegie Hall in New York in September. Since I know the class has some Kristina-fans, I thought I'd post it here.

A link to the official Carnegie-Hall-Kristina webpage here.

I was happy to hear that they are bringing Helen Sjöholm along and that they might tour the United States later. Maybe they'll even come to Denver.

One of my favorite songs from the musical:

Min Astrakan

Glad Midsommar!

Midsommarafton är fredagen närmast sommarsolståndet, som är den kortaste natten på året. Norr om norra polcirkeln går solen inte ner alls vid den här tiden.


Midsommarblomster

Midsommarnatten är förknippat med folktro på olika sätt. T.ex. om en flicka plockar sju sorters blommor, hoppar över sju gärdsgårdar på midsommarnatten utan att prata, och sedan lägger blommorna under huvudkudden så drömmer hon om sin blivande man.

Gärdsgård


Midsommarnattens dagg botar sjukdomar. Vill du bli frisk ska du alltså gå ut och rulla dig naken på ängarna på midsommarnatten (if you end up getting arrested for doing this anywhere in Northern Colorado, you didn't hear it from me!).




Jag avslutar med en youtube-länk till min favoritmidsommarsång, Visa vid midsommartid.

Glad midsommar!